Galgabacken

Avrättningsplatsen Galgabacken

Att göra orätt har alltid kunnat straffa sig. För länge sedan så illa att man kunde få sona sina brott med sitt liv. Därför fanns det avrättningsplatser i närheten av tingsplatsen. Någon gång i mitten av 1700-talet hamnade Västra härads avrättningsplats i utkanten av Komstad, på gränsen mot Ljunga by.

Avrättningsmetoden

En avrättningsplats skulle ligga avskilt men ändå vara lätt att hitta till. Platsen utmed vägen i utkanten av Komstad, var väl lämpad för detta ändamål. Den fick namnet Galgabacken, trots att här aldrig var någon galge. Som avrättningsmetod var det halshuggning som gällde.

Avrättningsplatsens gropar

Hur många som avrättats på Galgabacken i Komstad är inte känt men man vet att platsen användes som avrättningsplats mellan 1757 och 1858. Ännu kan man ana den grävda grop där den avhuggnes huvud skulle falla.

Allmänheten avskräcktes från att göra orätt

När någon dömts till avrättning lästes en kungörelse om detta upp i häradets kyrkor för att alla skulle veta om det. Överheten såg gärna att allmänheten bevittnade dessa händelser och då avskräcktes från att göra orätt.

Allmänheten bevittnade avrättningen

En avrättning lockade stora folkmassor, både vuxna och barn kom och det berättas att de mest företagsamma klättrade upp i träden för att se bättre. Då huvudet på offret föll, föll också en och annan trädklättrare. Det makabra skådespelet blev antagligen för mycket att bevittna.

Kloka gummor

Vid en avrättning var också kloka gummor på plats. De var snabbt framme för att torka upp den avrättades blod. Blodet torkade de och löste sedan upp i vatten. Man trodde att vattnet kunde bota folk med fallandesjuka, vilket var ett gammalt namn på epilepsi.

Galgabackens sista offer

1858 var sista avrättningen på Galgabacken. Offret var Anders Andersson, som också gick under namnet Farao efter sitt besvärliga sätt. Farao var arrendator på en gård men fick inte förnyat arrendekontrakt av jordägaren. Säkert blev han sur på allt och alla och inte minst på den nye arrendatorn. Denne förgiftade han med arsenik, dolt i smör, när han bjöd den inte ont anande mannen på sup och smörgås. Likaså gjorde han med grannkvinnan, som han trodde talat väl om den nye arrendatorn inför jordägaren. Även hon bjöds på förgiftad smörgås. Då det upptäcktes och han dömdes i tingshuset i Komstad till avrättning på Galgabacken.